Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som en något ouppfostrad 3-åring med starka åsikter och vad som är viktigt för en hund. Dessa åsikter stöddes inte av hans matte, dvs jag. I flocken fanns då redan katterna Skrållan och Toker, sen kom allt eftersom Syrran, Klinga, Lummi, Cissan, Glittra, Humle, Blixten, Dumle och sist men inte minst, Glimma, den kaxiga lappisvalpen med ett dödsföraktande skall. Allihop har då och då något på hjärtat, även de som gått vidare till Regnbågslandet. I Regnbågslandet finns numera Toker, Skrållan, Vaski, Cissan, Klinga, Lummi, och Humle.

fredag 22 oktober 2010


Lämnad kvar...

Var är Vaski, var är husse? Imorse smög husse omkring och väckte hela huset med sitt tassande och prasslande.Vi andra försökte somna om. Och vi måste ha lyckats, för vi vaknade av pratmaskinen som låter varje morgon, men då var både Vaski och husse borta! Nä, nu får ni komma fram, det är inte roligt längre, tänkte jag men ingen kom. Matte verkade inte bry sig det minsta, hon är hård som sten! Jag kunde inte få ner en matkula ens för saknaden var SÅ STOR! Dagen har varit som vanligt, fast utan Vaski och husse. Jag har iallafall fått ett sånt grönt gnagben av matte och eftersom Vaski inte är här så har jag fått ha det för mig själv...fast det kvittar, det är inget roligt utan Vaski! Nu säger matte att vi skall på promenad. Undrar om vi finner husse och Vaski? Hoppas!!!

Ensamma Prinsessan Klinga

tisdag 19 oktober 2010


Veckans badkille!
Så var det dags för bad och blås på pälsen, guvagött! Först var det Klingas tur men hon tycker inte det är så märkvärdigt med att vara fräsch och blåsen gillar hon inte, fjantan! Men så ropade matte; Vaskiii, bada! Jag rusade uppför trappan och ställde mig på plats. -Här är jag, sätt igång! Jag vände och vred på mig, lyfte på ett ben i taget så matte skulle komma åt ordentligt, uuuuujjj ujjjjj, så skönt att duschas!!!!!! Så kom äntligen det jag väntat på; BLÅSEN!!!! Kolla på bilden bara! Och sist tog matte borsten och gjorde frisyr och sen sa hon:
-Färdig!! Då var det dags för raiden genom huset i racerfart, det gör jag alltid då jag är färdig!
Undrar vad de säger på dagis då jag är så ren och fin?
Snyggve/Vaski

lördag 16 oktober 2010


Hunden med horn...

Jag och husse såg värsta stora hunden imorse! Har aldrig sett en sån stor, och horn hade den också!!! Den stod på MIN bajsplats så jag satte mig och stirrade på jycken för att den skulle fatta men, nädå. Då fick jag nog, jag behövde faktiskt bajsa, så jag jagade den tills husse hojtade; KLINGA, KOM HIT!!!!! Jag tror alla på gatan vaknade samtidigt idag...Så vände vi och DÄR står en till sån där hund fast utan horn, och glor på oss! Då fick jag faktiskt nog IGEN och började tokyla och samtidigt kom en tant på cykel och hon fick sig också en utskällning! Det var en händelserik bajspromenad må jag säga, fast bajsa blev det inget av med, det var stört omöjligt. Jag ville bara hem och äta mat, man blir hungrig av ståhej. Hela skålen med mat tryckte jag i mig! Inte skålen, alltså, utan maten I den! Jag som inte brukar vilja äta frukost. Under tiden jag åt lyssnade jag med ett öra på husse och matte då de pratade om ståhejet. Husse kallade hundrasen för rådjur, konstigt att jag aldrig sett såna förut, måste vara sällsynta, och ingen husse eller matte hade de heller. Måste fråga Vaski om det, han vet nog. Nu är i allafall allt som vanligt igen. Jag har varit ute och bajsat och denna gången fick jag vara ifred, skönt!

Prinsessan Klinga

torsdag 14 oktober 2010

Surmatte och de oskyldiga...
Så var det färdigt igen! Matte skitsur för ingenting! Vi som var så glada att vi tjöt och skällde redan långt innan hon kommit innanför dörren. Hon bara gick in fast vi svansade runt fötterna på henne så att hon skulle klappa oss, men nä, det hände ingenting. Så efter JÄTTELÄNGE klappade hon oss och så tog hon våra koppel från kroken och satt på oss. Det tog skitlång tid för henne att få på sig jackan, vantarna fann hon inte, kanske för att en vovve har sargat dem svårt...och så bar det iväg. Äntligen! Men säg den glädje som varar. En gubbe kom rullandes i en djäkla fart så vi hoppade högt, men det var inte allt, han hade en fulhund i släptåg! Vi var tvungna att skydda matte så vi började tokskälla och dra i kopplet så att de skulle fatta att vi var SKITFARLIGA! Vi kan väl erkänna att vi överdrev en aning...Tror ni hon uppskattade vår insats? NÄÄÄÄ!!! Hon gjorde sådär rynkigt mellan ögonen och så fick vi vända och gå hem. Vi vågade knappt andas för hon var sådär tyst så det hördes liksom, och då är det inte kul...
Hon har iallafall gett oss mat, vi var oroliga att vi skulle bli utan så vi satte i oss kattmaten försäkerhets skull då hon vände ryggen till, inte så övertänkt kanske...man kan nog säga att vi inte har haft nåt flyt idag.
Vaktisarna/Vaski och Klinga