Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

söndag 16 augusti 2009


Vaski i nya skogen

Idag tog matte med mig på nya äventyr(utan Klinga, alltså). Vi tog först bilen så jag trodde att vi skulle till Sommaroplanen med strängisflocken. Där tog jag fel. Vi åkte till en skog som matte kallade Rudsspåret och där må ni tro luktade det allt möjligt nytt! Jag fick gå och lukta hur som helst och rätt som det var så gick vi ÖVER bilarna! Jag begrep ingenting och först var jag lite rädd men då matte bara gick vidare så tänkte jag: Ja, ja, går det så går det. Jag fick gå balansgång och hoppa över stockar och stenar. Det var en skitkul skog och plötsligt så fick jag upp värsta korrespåret! Jag var på väg att klättra upp i trädet efter den då jag kom på att hundar inte kan klättra i träd, skit också! Efter det så blev jag lite busig och var tvungen att hoppa av mig lite energi. Vi var inte ensamma i spåret utan det myllrade av folk och hundar. Vet ni, en hund skällde på mig...och jag brydde mig inte, ha! Man vet väl att uppföra sig.

Då vi kommit hem så fick jag och Klinga busa på tomten då matte grejade i rabatten. En sak som jag tänkt på är att matte nästan alltid är ute och grejar i rabatterna men ändå så blir hon aldrig färdig. Konstigt, va!

Vaski/Ekorrjägar´n

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar