Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

onsdag 5 augusti 2009


Jag gör som jag vill, när jag vill, om jag vill...
Igår var det valpkurs igen. Vi fick visa Fröken om vi lärt oss nå´t. Vissa saker tycker inte jag är så viktiga så dom gör jag när jag vill. Då matte stod en bit ifrån mig och ropade på mig så rusade jag ju mot henne men så doftade det så gott så jag var tvungen att stanna en stund. Då ropade matte: Klinga, kom, men det sket jag i, tihi. Då ropade hon igen; Klinga, kom! Vet ni, då fick matte skäll av Fröken för att hon tjatade på mig, ha, ha, ha!
Sen var det dags för "snurr"! Det kan jag hur lätt som helst. Jag klämde i med en "hoppsnurr" som extranummer för att visa takterna ordentligt. Sen var matte förstås tvungen att skämma ut mig med att säga att jag var rejält usel på "spinn". Det behövde hon väl inte säga, heller! Dum! Efter det kom "filten, stanna", hur lätt som helst, ju. Matte försvann in i huset och sén kom hon ut igen och där satt jag som en staty. Snyggt som attan. Vi regerade, matte och jag!
Gå i koppel var det se´n. Löjligt, det kan jag ju. Nähä, inte det. Det visade sig att matte klantade sig igen! Nästa gång så blir det husse, så det så!
Slut för idag, tack för idag!/Prinsessan Klinga

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar