Det kallas "Dagmatte"
Nu har jag varit hos dom svartvita och deras matte jättemånga dar och det är kul. Ibland får jag många "NEJ" men jag börjar vänja mig. Det verkar lite som hemma fast annorlunda. Jag har märkt att den vita är lätt att få igång. Matten blir ju inte glad men det drabbar ju inte mig. Hon har börjat träna mig i vissa saker. Eftersom jag är prinsessa och gör som jag vill så har jag inte visat att jag kan "sitt"för länge se´n. Det kan hon få träna in på mig. Jag tror att jag skall spela riktigt korkad, ha, ha, ha, ha!
Det finns en jobbig sak och det är att vara i "rullande huset". Jag försöker smita iväg då matte och husse har tjocka kläder på sig. Då vet jag att det är dags. Det har blivit lite olika nu senast. Jag får sitta utanför "lilla huset". Ibland då jag är hos dagmatten så har hon mig i knäet i "rullande huset". Då mår jag ganska bra, faktiskt. Då är det en Ann-Marie som sitter bakom runda hjulet. Hon är snäll.
Vaski kallar min dagmatte för "strängmatten" men jag fattar inte varför. Jag vet ju inte riktigt vad "sträng" betyder. Om det betyder att man inte får göra som man vill så gäller det inte mig. Vaski är ju lite mesig så det förklarar ju saken.
Prinsessan Klinga
Om oss
- HusetBus
- Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som en något ouppfostrad 3-åring med starka åsikter och vad som är viktigt för en hund. Dessa åsikter stöddes inte av hans matte, dvs jag. I flocken fanns då redan katterna Skrållan och Toker, sen kom allt eftersom Syrran, Klinga, Lummi, Cissan, Glittra, Humle, Blixten, Dumle och sist men inte minst, Glimma, den kaxiga lappisvalpen med ett dödsföraktande skall. Allihop har då och då något på hjärtat, även de som gått vidare till Regnbågslandet. I Regnbågslandet finns numera Toker, Skrållan, Vaski, Cissan, Klinga, Lummi, och Humle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar