Humle har nåt på hjärtat...

Den här bloggen behöver styras upp av ett proffs och det proffset är JAG, verkar det som. Morsan och brorsan är ju totalt blåsta vad det gäller ansvar över uppdraget att hålla bloggen levande.

Det var förstehunden Vaski som startade bloggen för länge sen men så blev han änglahund och efter det var det Lummi och Klinga som tog över skrivandet.

Vaskiböbb, bloggstartaren

Sen har ju kissarna haft nåt att säga också, såklart, men mest har det varit vovvar som skrivit. Tror jag, för jag är ju bara fyra år...

Efter att Lummi och Klinga så mystiskt försvann en kväll så blev det  konstigt i huset. Tomt, liksom...De var ju mina bästisar. Huset blev så ödsligt då de försvann att jag och mammi har behövt fylla upp med våra vackra stämmor då det ringer på dörren. Eller då nån pratar i närheten...eller bara finns, liksom...

Mina mostrar Klinga och Lummi. De lärde 
mig allt om livet. 

Blixten och Syrran fanns ju som vanligt men det gills ju inte...De är ju bara katter...

Lappisgänget blev ett lappispar...

Men så...

Behövde matte och husse min hjälp att hämta brorsan från långt bort i stan. Fast det visste jag ju inte först, jag bara följde med, lydig som jag är. 

Den där stora lunsen till bror som vi hämtade var en riktig mes, han gnällde där bak i buren som om han trodde hans sista stund var kommen! Fjant, sa jag till honom flera gånger från baksätet där jag fått förtroendet att likt matte och husse få bära säkerhetsbälte! Jag tror han lyssnade på mig för han tystnade till slut. 

Jag vilar hur lugnt som helst medan brorsan
gnäller värsta. SÅ löjligt!

Jag har tagit på mig uppdraget som ordningspolis här i huset. Matte och husse är mycket nöjda över mitt utmärkta jobb! Jag har därför fått vissa privilegier(fint ord för massa godis och gos)Det funkar hur bra som helst. Då brorsan Dumle inte följer reglerna här på gården så säger jag till med min skarpa sopranröst(visst är jag klok som vet vad sopran är?) och då backar han undan och ber om ursäkt. Jag får nog lov att säga att han är en klumpeduns, eller som matte och husse säger, D(r)umle. Fast han är ändå väldigt snäll. Brorsan💓

Min hälsa har alltid varit lite hit och dit. Jag har besökt mitt extrahem Hammarö smådjursklinik många gånger då jag känt mig hängig och varje gång har det fixat till mig. Det är bra, tycker jag! 

Här hade jag jäteont i ögat

Här var det inte kul!
Hade jättehög feber!Matte
lade kallt badlakan på mig.

För ett tag sen fick jag hjälpa matte och husse att åka till en stor stad för att träffa en specialvette. Hon var jättebra! 

Sen for vi hemåt igen, det tog många timmar men jag var som alltid en duktig vovve. 

Bara för att jag är liten så är jag inte mesig utan TUFF! 

Dumle, mesbrorsan, gör som jag bestämmer för det har Lummi och Klinga gett mig i arv och det följer jag eftersom jag älskade dem mest av allt! 

Nåja, matte och husse älskar jag väl också, såklart!

Nospussar/Humle