Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som en något ouppfostrad 3-åring med starka åsikter och vad som är viktigt för en hund. Dessa åsikter stöddes inte av hans matte, dvs jag. I flocken fanns då redan katterna Skrållan och Toker, sen kom allt eftersom Syrran, Klinga, Lummi, Cissan, Glittra, Humle, Blixten, Dumle och sist men inte minst, Glimma, den kaxiga lappisvalpen med ett dödsföraktande skall. Allihop har då och då något på hjärtat, även de som gått vidare till Regnbågslandet. I Regnbågslandet finns numera Toker, Skrållan, Vaski, Cissan, Klinga, Lummi, och Humle.

söndag 11 december 2022

Rapport från de Gröna ängarna

Klinga och Lummi här! Nu har vi varit på De gröna ängarna i 4 månader och börjar känna oss som hemma på riktigt.  
En av våra prommar, dock inte
den sista till Regnbågslandet

Vi skall berätta om vår resa över Regnbågsbron den där kvällen då vi somnade tillsammans i famnen på våra tvåbentingar. Det sista vi minns innan vi somnade var att matte grät jättemycket, hon och husse kramade och klappade oss och så helt plötsligt stod vi framför en vacker portal, klädd i murgröna och klätterrosor och bakom den sträckte sig en bro över det mest glittrande vatten vi någonsin sett! Och som om det inte var nog, på andra sidan bron stod Toker, Vaski, Cissan och Skrållan och väntade på oss! Vi blev så glada att vi hoppade och skällde, blev helt enkelt så till oss att vi först inte märkte att även våra mammor och pappor stod i en klunga intill tillsammans med fina Foxy som var ganska nyanländ, alla våra syskon och några som vi bara hört namnet på, en hette Blyger och var tydligen Tokers bror. 
Ja, så fick vi följa med dem på visning av vårt nya hem och ni anar inte så stort det är! Och alla är sams och snälla mot varann, det är bra, tycker vi. Och vet ni, det är som att det man tycker om finns extra mycket av...som en stoooor soffa till mig-Klingeling som man kan vräka sig i hur mycket som helst och jättegod mat som aldrig tar slut till mig-Lummistump, ja, här finns allt vi behöver! 


Soffan!





Godaste gnagisen innan tänderna
gjorde för ont💓

Vaski har berättat att han ibland tar en tur ner till jorden för att hålla koll på matten och sveper sin själ runt henne då hon är som mest sorgsen, i början då han precis hade anlänt så fick han göra täta besök för hon var sååå himla ledsen att det inte var klokt. Faktiskt lika ledsen som vi minns att hon var då vi började vår resa hit till Regnbågslandet. 


Vaski💓















Så....
Idag har vi gjort ett besök i vårt jordiska hem. Vi kom lagom till att Mattemamma som vanligt sa godmorgon till vårt jordiska Husetbusgäng på byrån i övre hallen💓💓💓💓💓💓💓


Vårt jordiska ställe💞










Vaski var med som tur var för det där att svepa sin själ så den träffar rätt visade sig inte vara så himla lätt....Blixten fick sig en släng av bara farten då han kom stormande i vägen då vi precis hade svept iväg ett osynligt moln, han tvärstannade och glodde stint på oss med oseende ögon, han fattade väl ingenting, den där tokstollen haha, det såg för kul ut, faktiskt! 
Eftersom vi ändå var nere på jorden så kollade vi hur det stod till med julmyset. Jodå, tomtarna, stjärnorna och ljusstakarna var framme. 


Kändes lite konstigt att vara på besök ändå, Glittra har ny matplats, nästan där jag-Lummi hade min. 
Våra koppel och halsband fanns inte på våra krokar, inte våra täcken heller. Vaski berättade då att matte packade ner alla hans saker i en fin låda som står i källaren, kanske våra saker finns där också? Vi kollad och jodå, där låg våra täcken, koppel, selar och matskålar så fint nedpackade. Ordning och reda, på mattes vis. Sen tror vi att hon ibland går ner och öppnar lådan för att snosa ifall hon får ett återfall av saknad...

Här i Regnbågslandet finns inga julluvor, det är bra tycker vi. Ni kommer säkert ihåg att matte envisades med att varje jul ta foto på oss med varsin löjlig tomteluva på skallen. Bara för det så krånglade vi hur mycket som helst, att få fyra lappisar att ligga stilla samtidigt visade sig inte vara sprättlätt, tror nog hon fick ta minst tusen bilder! Och ingen bild blev ändå bra...
Undrar om våra jordiska vänner Humle och Glittra måste stå ut med detta i år? En enklare match för matte med två jyckar bara.Vi såg att luvorna låg på soffryggen...


Haha! Inte det gladaste gänget!

Vi kommer nog att göra fler besök ner till vårt jordiska hem och då hör vi av oss här i bloggen. Nästa steg är att få bättre kontakt med Glittra och Humle, kanske också Syrran och Blixten, vi får se hur det går. 
Blixten har i alla fall övertagit min-Klingas uppgift att tvätta Glittras öron och panna, hon älskar ju det! Han råkade gå förbi precis innan vi for iväg så jag chansade och gav honom förtroendet att fortsätta min uppgift och det verkar ha funkat. Han började redan samma kväll, det känns bra för mig. 
Förresten, Humle har också tagit över en sak efter mig-Lummi, kanske inte nåt som matte uppskattar...ni kanske kommer ihåg att jag alltid hade en faiblesse(fint ord som betyder förkärlek, Visst är jag klok?) för de tomma hylsorna efter värmeljusen? 
Då jag inte längre finns på jorden har väl kanske matte slarvat att ta bort alla hylsor då de brunnit ut och en morgon fann hon en vältuggad hylsa i soffan! Mitt arv till Humle är fullbordat!

Vi har märkt att det kommit snö på jorden. Sånt finns inte här uppe, här är det alltid sommar och det gillar vi även om vissa envisas med att lappisar gillar snö, nåja, jag-Lummi kunde få några stollryck i nysnön men jag-Klingklongan var inte imponerad av det där vita, kalla. Matte kommer att stortrivas här uppe då det är dags för henne, även husse också, då jag tänker efter är han ingen snöälskare han heller.


Husse skottade en väg åt oss


Nä nu är det dags för lite hopp och lek!

Massa nospussar från Lummi, Klinga och husetbusgänget!








söndag 30 oktober 2022

Välkomstkommitten

Eftersom jag var den förste från husetbus som vandrande över Regnbågsbron så har jag tagit på mig uppgiften att välkomna mina jordeliga fyrbenta kompisar då de kommit vandrande över bron till deras nya himmelska hem.
Ordförande Toker

Ja, egentligen var jag ju inte först, det var ju min bror Blyger men då han behövde vandra vidare så fanns inte husetbus, därav hans frånvaro här i bloggen. Han tog dock emot mig som en god brorsa och visade mig tillrätta då jag som ensamkommande och vilsen dök upp vid porten till de gröna ängarna. Där stod han, min kolsvarte, stilige bror med svanstippen sakta vajande och sa; -Tjena brorsan! Roligt att se dig igen, kom med mig så skall jag visa dig ditt nya fantastiska hem och alla dina nya vänner! 
Sen har vi inte syns till så mycket, våra vägar möts ibland och då morsar vi och går sen vidare till vårt. Han var ju här långt före mig, först ut att behöva sova den eviga, jordliga vilan så han har ju fått bygga upp nya bekantskaper här uppe eftersom vi var de enda pälsklingarna hos husse och matte vid hans bortgång. Jag blev ju kvar i husetbus i många år och fick många nya vänner där. 

Såsom Skrållan som kom att bli min nästa kompis efter Blyger. Hon och jag kom att bli de allra bästa vänner. Gissa om jag blev glad då hon kom spatserandes över bron! Fast jag förstod samtidigt att vår matte och husse skulle sakna henne lika mycket såsom de saknat mig. 

Skrållan

Ja, det där är knepigt men jag har koll på jordelivet där nere, det liksom känns i kroppen då någon tänker på mig och mina vänner. I början tog jag mig en tur ned till jorden för att låta min själ liksom svepa över matte då hon var som mest ledsen, då var det som hon nästan kände min närvaro, vete tusan hur det funkade men det gjorde det. Ibland behöver man inte veta allt utan bara låta det vara som det är...
Så var vi två att möta upp vår första hundkompis Vaski då hans tid på jorden var över. Då kändes mattes sorg jättemycket! Vi tre tog beslutet att fara ner till jorden allihop för att försöka trösta matte med vår osynliga närhet. Det var en tuff uppgift, vi fick göra upprepade besök då hennes sorg var så stor och tung. 

Vaski


Så gick några år tills vi behövde möta en ny medlem från husetbus. 
Vår röda kattsyrra Cissan kom springande över bron, ja hon har alltid så bråttom till nya äventyr den tokfian! Efter att vi presenterat henne för alla pälsklingar som fd husetbusare föddes idén till denna välkomstkommitte. 

Cissan


Det var faktiskt Cissan som kom med förslaget. Hon är smart, den kissen, dock var det en gång hon inte var smart och det är anledningen till att hon kom hit...
Jag valdes enhälligt till ordförande eftersom jag var den förste husetbusaren även om Vaski var den som startade den här bloggen. Men vet ni, vi hann nästan inte skriva klart våra stadgar förrän det larmades om att Lummi och Klinga kom gåendes över bron! 



Lummi och Klinga


Där blev vi allt lite överrumplade men jag tror ändå att de gillade vårt mottagande, det första som kommitte. 
Då de landat lite så skall jag be dem skriva och berätta om sin resa hit men just nu har de nog fullt upp med att färdas ned till jorden för att ge tröst till vår matte som sänder ut stora sorgsslöjor titt som tätt. Faktiskt så märker jag just nu, en stor sorgdimma leta sig upp från det nya husetbus, det där som står mitt på en stor gräsmatta istället för bland en massa hus. 
Vi i välkomstkommitten är nu fler än pälsgänget nere i husetbus och vi hoppas att det dröjer innan nästa medlem dyker upp på bron för just nu har vi fullt upp med att fila på våra stadgar så vi är väl förberedda då det pinglar på ringklockan vi porten nästa gång. 

                                                            Långväga nospussar från:

Toker och Skrållan



Cissan



Vaski, Lummi och Klinga