Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som en något ouppfostrad 3-åring med starka åsikter och vad som är viktigt för en hund. Dessa åsikter stöddes inte av hans matte, dvs jag. I flocken fanns då redan katterna Skrållan och Toker, sen kom allt eftersom Syrran, Klinga, Lummi, Cissan, Glittra, Humle, Blixten, Dumle och sist men inte minst, Glimma, den kaxiga lappisvalpen med ett dödsföraktande skall. Allihop har då och då något på hjärtat, även de som gått vidare till Regnbågslandet. I Regnbågslandet finns numera Toker, Skrållan, Vaski, Cissan, Klinga, Lummi, och Humle.

lördag 19 september 2020

Lummi har nåt på hjärtat

 Jag har det bra nu för tiden. Mår som den drottning jag ändå är. 

Tyvärr så är inte Glittra helt med på detta men vi har hyfsat bra förhandlingar titt som tätt. Ibland kan de dock bli något blodiga...och då är det inte JAG som är den skyldiga eftersom jag inte har tillräckligt många tänder kvar att försvara mig med så där får Glittra ta smällen. Pilutta henne!

Det där andra stället vi bodde på var enligt mig dret, och det tror jag att matte och husse också tyckte för de var inte så glada som de är nu för tiden. Jag har ju en faiblesse för att låta min ljuva stämma höras i nejden och nu säger bara matte; äsch, låt henne skälla, hon är bara pratsam, juh! Husse har nog svårare för detta men då säger matte att han är villakvarterskadad... 😄Jag har behållt uppgiften som vaktkonstapel för den är som gjord för mig. Mitt skall är ljust och klingande klart och kan inte missas ens av hörselskadade tvåbentingar. Perfekt här på landet. Fattar inte varför husse envisades att skaffa det där larmet som bara hörs då matte brassar käket på för hög värme...

Allt vore perfekt om det inte vore så att det gör lite ont i kroppen då jag behöver resa mig eller då jag lägger mig. Har ibland inte kunnat hålla mig från att stöna och så kom dagen då matte tog med mig till vetten. Sista mötet med en vette var inget ljust minne. Jag fick ett finger rakt upp i mumindalen och det gjorde så jätteont att jag, som aldrig jämrar mig, gjorde just det...men matte räddade mig den gången och sa att det inte blir nån operation. 

Nu var vi till ett annat ställe där jag fick en vette som var jättego med mig! Hon gjorde inga onda grejer på mig alls. Det var bara ett löjligt stick i benet och så fick jag coolaste bandaget, ett blått. Humle har ju haft massa olikfärgade bandage så honom kan man ju inte slå på bandagefronten...Men jag är ändå tvåa. Det är nog för mig. Jag har fått medicin som skall ta bort det där dumma så snart är jag på g igen!

En dag tog matte med mig på äventyr. Det händer ju inte så ofta nu för tiden eftersom vi har jättehagen att vara i. Jag blev så överraskad att jag inte ens kom mig för att skälla i bilen. Jag fick hoppa ut där det var massa bilar och folk men jag visade min perfekta sida och följde matte som en dröm. Kan ni förstå hur bra jag är? Vi gick lite här och där och ibland fick jag värsta utskällningen av nån ouppfostrad liten skithund, men jag visade såklart min bästa sida och sket i dem! Hur många godisar tror ni jag fick? 

Nospussar från Lummi💓


Snygg

Släpp ut mig, jag är bajsnödig juh!

Glittra klämde till mig lite på läppen...

Men fattar ni så snygg jag är?

Nospuusar från Lummi💓

lördag 12 september 2020

Vaski på besök...

 Hej alla nere på jorden!

Det var ett tag sen jag hörde av mig. Jag har ju ett nytt liv här i Regnbågslandet där allt är perfekt varje dag året om. Jag, Toker, Blyger och Skrållan har funnit varann och har kul varje dag! Vi berättar ofta roliga historier om livet hos husse och matte på jorden. 

Fast jag känner ofta att matte har det svårt av saknad efter mig  och då behöver jag fara ner till henne och låta henne få känna min smekning över hennes själ för att lätta hennes saknad. 

Idag har jag varit hos henne igen. Hon var ju sååå himla ledsen!

Jag upptäckte att hon rotade i en låda och fann mappen med alla mina veterinärkvitton, den där som inte matte orkat lägga bort. Och överst låg ju kvittot på min hädanfärd. Jag kunde ju inte bara låta henne gråta ögonen ur sig för detta så jag svävade ner till jorden och tog mig in i hennes själ för att lätta hennes sorg. Gick inget vidare till att börja med, hon bara grät, så jag fick henne att inse att en powerwalk borde vara bra. Hon följde mitt råd och drog iväg på en jädrigt snabb promme. Hade fullt upp att ta rygg på henne faktiskt. Hon kan när hon vill, matte min! 

Det har hänt saker med min flock sen jag lämnade dem. De bor på ett annat ställe. Efter att jag gick över Bron så har min efterträdare anlänt. Han ser ju inte direkt ut som jag men han verkar ha min syn på livet. En livsnjutare, helt enkelt. Jag är dock lite orolig för hans vikt, han borde väga mycket mer som min efterträdare. Jag känner såklatt ansvar för min efterföljare så jag kommer att ha koll på honom och om det är så att han behöver en genväg till Regnbågslandet  så kommer jag att ta emot honom som min son! Men det hoppas jag kommer att dröja i så fall...För som jag sett här ovanifrån så är han en pigg tokstolle som gör livet kul för min matte och husse varje dag. Hoppas bara att han blir lite tjockare, han är allt bra mager...







Nospussar från Vaski i Regnbågslandet