Det blev tydligen nåt vajsing med min första matte och husse så rätt som det var så fick jag bo ute hos hästarna. Gissa hur många rådisar jag åt under den tiden? Smaskens! Men det var lite för kallt för att jag skulle gilla det i längden.
Så helt plötsligt fick jag ett nytt hem bland en massa andra kissar och ,,,,lurviga saker.
De kallas HUNDAR har jag fått lära mig. De är jättesnälla men lite dumma i huvet, om jag får säga min mening.
Tvåbeningarna är helt ok enligt mig. Lite larviga, men jag får väl stå ut....De har ju gett mig ett jättehus med smarrig mat och flera sovplatser att välja på så jag får väl stå ut med deras fjäskande. För ärligt, de är löjligt larviga!
Nåt jag är lite missnöjd med är ändå lekisarna. Värsta skiten!! Hur svårt kan det vara att skaffa rejäla saker? De där små löjliga bollarna och vipporna är ju rena skiten!!! Och den där senaste fågelgrejen...den verkade ju så himla bra då den kvittrade så kul...även på natten, då alla andra sov...men som vanligt så gick det hur lätt som helst att plocka fjädrarna av den. Och hur kul är det med en fågellekis utan fjädrar? Nä, just det, inget kul alls.
Nu har jag vågat mig ner en våning. Där finns massor av intressanta saker. Som att jag kan sitta på ett bräde och titta på fladderfäna utanför. Jag skulle allt bra gärna vilja vara utanför och....hmmm, det vill ni kanske inte veta...Har man varit stallkatt så har man en viss fäbless för att döda, får ni förstå.
För ett tag sen kom det flera tvåbentingar med en attans stor klättergrej som jag började gilla nästan direkt. Vad tror ni hände? Den var helt plötsligt borta!!!!
Nu straffar jag mina tvåbentingar med att ligga på deras kläder i mörka skrubben hela dagarna.
Det finns en katt här som försöker se ut som mig. Hon heter Syrran. Men hon är absolut inte MIN syrra!!!!För mig är hon en mycket blek kopia av mig, fast mycket tjockare, hehe. Ni skulle se hennes mage!!!
Vi är inte HELT överens, får jag väl erkänna, även om vi båda är röda.
Men den andra....hmmm...eller första kissen är som en morsa åt mig .Hon heter Skrållan och är en sköldpadda...säger vissa. Hmmm, jag som är väldigt allmänbildad har för mig att en sköldpadda ser ut som en upp och nedvänd skål...Det gör INTE Skrållan.
Nåja, nån har fel och det är inte jag.
Vi brukar i alla fall busa nåt otroligt och sen så somnar vi på stört.
Jag är lite avis på Skrållan för ibland får hon gå ut. Alldeles själv.
Fast det verkar inte vara så himla kul därute, för hon jamar nästan direkt och vill in. Fast såklart vill hon vara med mig, det är ju därför, får ni förstå.
Nåt som är lite jobbigt är det där med vart jag skall äta. Först var det all inclusive men tydligen har tiden gått ut, för nu envisas HON med att servera maten där de andra två äter. Känns som om jag borde klaga men vet inte riktigt vart.. Man har ju en viss stolthet, liksom.
Nåja, jag är ju en ganska smidig kisse och tar da´n som den kommer och förr eller senare så blir det som jag vill.
Så är det med det.
Cissan den allsmäktiga
Tvåbeningarna är helt ok enligt mig. Lite larviga, men jag får väl stå ut....De har ju gett mig ett jättehus med smarrig mat och flera sovplatser att välja på så jag får väl stå ut med deras fjäskande. För ärligt, de är löjligt larviga!
Nåt jag är lite missnöjd med är ändå lekisarna. Värsta skiten!! Hur svårt kan det vara att skaffa rejäla saker? De där små löjliga bollarna och vipporna är ju rena skiten!!! Och den där senaste fågelgrejen...den verkade ju så himla bra då den kvittrade så kul...även på natten, då alla andra sov...men som vanligt så gick det hur lätt som helst att plocka fjädrarna av den. Och hur kul är det med en fågellekis utan fjädrar? Nä, just det, inget kul alls.
Nu har jag vågat mig ner en våning. Där finns massor av intressanta saker. Som att jag kan sitta på ett bräde och titta på fladderfäna utanför. Jag skulle allt bra gärna vilja vara utanför och....hmmm, det vill ni kanske inte veta...Har man varit stallkatt så har man en viss fäbless för att döda, får ni förstå.
För ett tag sen kom det flera tvåbentingar med en attans stor klättergrej som jag började gilla nästan direkt. Vad tror ni hände? Den var helt plötsligt borta!!!!
Nu straffar jag mina tvåbentingar med att ligga på deras kläder i mörka skrubben hela dagarna.
Det finns en katt här som försöker se ut som mig. Hon heter Syrran. Men hon är absolut inte MIN syrra!!!!För mig är hon en mycket blek kopia av mig, fast mycket tjockare, hehe. Ni skulle se hennes mage!!!
Vi är inte HELT överens, får jag väl erkänna, även om vi båda är röda.
 |
| Det här är jag |
 |
| Det här är Syrran. Kolla magen!!!! |
Men den andra....hmmm...eller första kissen är som en morsa åt mig .Hon heter Skrållan och är en sköldpadda...säger vissa. Hmmm, jag som är väldigt allmänbildad har för mig att en sköldpadda ser ut som en upp och nedvänd skål...Det gör INTE Skrållan.
Nåja, nån har fel och det är inte jag.
Vi brukar i alla fall busa nåt otroligt och sen så somnar vi på stört.
Jag är lite avis på Skrållan för ibland får hon gå ut. Alldeles själv.
Fast det verkar inte vara så himla kul därute, för hon jamar nästan direkt och vill in. Fast såklart vill hon vara med mig, det är ju därför, får ni förstå.
Nåt som är lite jobbigt är det där med vart jag skall äta. Först var det all inclusive men tydligen har tiden gått ut, för nu envisas HON med att servera maten där de andra två äter. Känns som om jag borde klaga men vet inte riktigt vart.. Man har ju en viss stolthet, liksom.
Nåja, jag är ju en ganska smidig kisse och tar da´n som den kommer och förr eller senare så blir det som jag vill.
Så är det med det.
Cissan den allsmäktiga
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar