Om oss

Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

tisdag 28 februari 2012

Chockstart på dagen

Vad tror ni matte gjorde imorse? Hon tvingade in mig i katthuset och sen in i plåthuset på hjul! Jag skreeeek det värsta jag hade men varken husse eller matte brydde sig. Stenhjärtan! Inte blev det bättre då vi stannat och förrädar-matte burit mig i boxen( så förödmjukande) in i ett människohus där det osade katt(häpp). Till sist släppte iallafall matte ut mig ur fängelset så jag kunde kindmarkera alla grejer jag kom åt. Jag, min idiot, trodde att det värsta var över men...In kommer en göbbe som började klämma på min mage(tihi) peta mig i munnen och öronen, bara sådär. Fast han sa att jag var snygg och hade fin päls, så jag förlät honom en stund, brummade faktiskt då han kliade mig. Men sen kom det värsta! En tant kom in och rakade mitt ben och så stack hon mig så blodet flöt!! Och vet ni, matte hjälpte till att hålla i mig så jag inte skulle kunna rivas och bitas, den satmaran! Jag kämpade tappert, skall ni veta, tog i så att nålen for ur tassen, och höll på att vinna kampen, då de kallade in förstärkning! Så började eländet om i den ANDRA tassen med tre kärringar som höll i mig! En sak är säker, jag skall aldrig mer prata med matte!! Fast hon fick sitt straff, det blev en dyr nota, hörde jag att hon sa till husse...Vet inte riktigt vad hon menade men hon såg inte så glad ut då hon sa det...
Skrållboll/

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar