Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som en något ouppfostrad 3-åring med starka åsikter och vad som är viktigt för en hund. Dessa åsikter stöddes inte av hans matte, dvs jag. I flocken fanns då redan katterna Skrållan och Toker, sen kom allt eftersom Syrran, Klinga, Lummi, Cissan, Glittra, Humle, Blixten, Dumle och sist men inte minst, Glimma, den kaxiga lappisvalpen med ett dödsföraktande skall. Allihop har då och då något på hjärtat, även de som gått vidare till Regnbågslandet. I Regnbågslandet finns numera Toker, Skrållan, Vaski, Cissan, Klinga, Lummi, och Humle.

söndag 12 december 2010


vitrompaaa...

Vilken helg! Vi har haft så kul, Klinga och jag, så det är inte klokt! Igår var vi med matte hela dagen eftersom matte och husse försvann tidigt och sen kom bara matte tillbaka. Vi sörjde husse en stund men så fick vi busa i snön jättelänge och då behövs ändå inte husse...matte slängde snö från ett ställe till ett annat...förstår faktiskt inte varför hon inte bara kan låta den ligga där den ligger. Sen tog vi plåtlådan och for iväg. Vi kände igen vägen och det betydde att hämta husse! Det är dretkul för då får vi MÅNGA klappar av alla! Jag dammsög fikarummet med nosen efter godsaker som kanske hamnat på golvet men matte bara störde mig heeela tiden. -Vaski; kom här, tjatade hon. Så kom husse och så åkte vi hem och hade mys hela kvällen. Vi fick jättegoda gnagisar och jag höll nästan på att knycka Klingas men husse kom på mig, fniss!

Men idag var värsta roliga på länge! Jag gnällväckte matte för jag var JÄTTEKISSNÖDIG och behövde ut FORT! Efteråt så blev det frukost och det var i sista minuten för jag var störthungrig. Till och med Klinga åt öppa maten(mattes och husses bebisspråk)! Så vilade men sen...Husse började greja med våra selar och då förstod vi! Ut i skogen med nosen i backen ,åhhhh så roligt! Vi fick springa hur mycket som helst och rätt som det var; jag fick korn på färska vitrumpespår!!! Och där, mellan träden står ett, nej två vitrumpor!!! Voff, voff, voff voff skällde jag, och efter ett tag så begrep även Klinga att man skall skälla så hon stämde in i larmet. Jajamen, jag skrämde iväg dem, ha, ha! Där fick de! Ja, herregud, så kul vi hade. Trist var bara att jag fick så mycket snö mellan trampisarna att jag var tvungen att sätta mig ibland. Det gör dretont då det blir så kallt, men idag var det värt lite snö mellan tårna!

Klinga, den lyckosten, får nästan aldrig snö mellan trampisarna. Hon bara fjantar på då jag lider svårt. Nåja, hennes tid kommer nog då hon blir lika gammal och vis som jag.

Vaski/ The snowman

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar