Om oss

Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

fredag 5 november 2010




Jag blir väckt ur min sömn och sen händer det grejer...


En konstig grej hände då hussefar varit hem med mig. Jag låg och sov då det plötsligt hördes att nån öppnade dörren. Va, så tidigt, tänkte jag men skit samma, kul att slippa vara ensam, så jag gick ut och kollade. Meeen, där står ju Lummimatten!!! Jag skyndade mig att sätta mig på mattan i TV-rummet som matte har lärt mig då det kommer folk! Åh, hoppas, hoppas, hoppas hon klappar mig snaaaart, tänkte jag och skakade i hela kroppen av förväntan! Åh, vet ni, det gjorde hon...och sa jag var duktigt!!! Fast skit så snål hon var för jag fick inget godis...men hon är förlåten för alla klappar jag fick!
Så kom helt plötsligt matte hem också och dåååå fick jag godis OCH klappar! De satt sig och drack sånt där svart blask men sen tog vi svarta lådan och rullade iväg. Nästa överraskning var att jag fick träffa Lummi! Lite besviken blev jag på henne för hon ville bara vara med sin matte och brydde sig inte om mig...fast jag är prinsessa!! Jag tror att Lummimatten också surnade på att Lummi inte ville leka med mig för hon föreslog prommis i skogen istället. Då fick jag visa att jag inte är så feg som matte säger, ha, ha! Jag hoppade dretlätt upp på en JÄTTESTOR sten!
Lummi hoppade förstås upp på typ en tass men det låtsades jag inte se...
Sen åkte matte och jag och hämtade min favvo Vaski! Ååååååh, så mycket jag tycker om honom...och han om mig!

Prinsessan Klinga

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar