Härlig är jorden...
Gammelmatte är orättvis , tycker jag. Här är man gäst i huset och så får man inte göra som man vill! Imorse började hon rota där blommorna står och vi vovvar passade på att rusa runt lite. Så föll det sig så att jag gömde mig för de andra och fann värsta härliga att gräva i! Tassarna liksom gick av sig själv och jag kunde inte stå emot. Det kunde ju inte göra så mycket att det blev ett litet hål där, det var ju gömt under en massa grenar, tänkte jag. Åh, så skönt det kändes då jorden kletade fast mellan klorna! Men aldrig får man vara riktigt glad. Helt plötsligt kom gammelmatte rusande med pratmojängen som hon tar kort med, och hojtade åt mig att hon skulle skvallra för min matte, faan...Gammelmatte var så sur så det blev jättejobbigt för mig och inte fick jag hjälp av de där andra mespropparna heller. De bara stod och glodde. Jag försökte smita undan på altanen bakom en burk där det stod blommor men hon fann mig och...TOG KORT PÅ MIG; VA! Jag fick inte vara ledsen ifred ens, fy så hemskt!
Men sen så blev gammelmatte glad och gick för att rota i blommorna igen och då tänkte jag att jag skulle hjälpa henne med att gräva lite där gräset är och gjorde väl en rejäl grop innan det lät; -LUMMIKKI; VAD GÖR DU????? Sen åkte jag in.
Lummi/grävexpert