Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som en något ouppfostrad 3-åring med starka åsikter och vad som är viktigt för en hund. Dessa åsikter stöddes inte av hans matte, dvs jag. I flocken fanns då redan katterna Skrållan och Toker, sen kom allt eftersom Syrran, Klinga, Lummi, Cissan, Glittra, Humle, Blixten, Dumle och sist men inte minst, Glimma, den kaxiga lappisvalpen med ett dödsföraktande skall. Allihop har då och då något på hjärtat, även de som gått vidare till Regnbågslandet. I Regnbågslandet finns numera Toker, Skrållan, Vaski, Cissan, Klinga, Lummi, och Humle.

fredag 1 januari 2010


Snöre på nosen-onödigt

Jag blir så trött på matte! Så plockar hon fram godisar, knäppgrejen och tassmattan och säger "öva". Kul, säger vi. Nu blir det snurr, spinn, ligg och sitt, sånt som vi kan. Nähä, vad händer? Hon lägger ett snöre över min nos! Vad är meningen med det? Jag tittar ner och då trillar snörstumpen äntligen av. Inget klick och godis, alltså var det fel. Bäst att prova flera gånger ifall...nä. VAD SKALL JAG GÖRA? Varje gång jag tittar ner så lägger matte tillbaka snöret på nosen. jag fattar ingenting! Några gånger har jag fått "klick och godis" men jag har inte fattat vad jag gjort, nå´t med tassen, tror jag. Som tur är så övar vi "tass" efteråt och DET kan jag! Vaski brukar göra nå´t med tassen och få knäpp-godis men jag fattar inte hur han gör. Det är inte konstigt att han är så duktig eftersom han övat mycket mera än jag. Så är det hans tur att öva. Han gör ju såklart allting rätt och får massor av beröm, knäppar och godis! Uhh, vad jobbigt för en liten lappistjej som hittills klarat sig med att vara en gullig prinsessa!

Dumma Vaski och dumma matte!!!!

Stackars Prinsessan Klinga

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar