Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som en något ouppfostrad 3-åring med starka åsikter och vad som är viktigt för en hund. Dessa åsikter stöddes inte av hans matte, dvs jag. I flocken fanns då redan katterna Skrållan och Toker, sen kom allt eftersom Syrran, Klinga, Lummi, Cissan, Glittra, Humle, Blixten, Dumle och sist men inte minst, Glimma, den kaxiga lappisvalpen med ett dödsföraktande skall. Allihop har då och då något på hjärtat, även de som gått vidare till Regnbågslandet. I Regnbågslandet finns numera Toker, Skrållan, Vaski, Cissan, Klinga, Lummi, och Humle.

lördag 24 februari 2024

¨Dumle har nåt på hjärtat

 Hej, alla mina fans! 

Min matte och husse sa för ett tag sen med bebisröst; Tänk, nu haj du vajit hos oss i ett helt åj, Dumlegubben! Och så fick jag en massa gos. Jaha, sa jag, vad är det med det då? Fick inget svar...Antagligen fattade de inte vad jag sa, vi har ju lite olika sätt att kommunicera. Då jag kommunicerar så brukar de rynka pannan och låta schhhhh, vet inte vad det betyder och blir då ståendes helt tyst att fundera och DÅ minsann säger det DUTTI PÖJK! Det där är nåt jag inte riktigt begriper faktiskt...hur skall jag kunna få fram mina viktiga budskap om jag inte får kommunicera/skälla? Nåt för mig att lära matte och husse på ett pedagogiskt vis?

Jag har förstått att brorsan Humle inte är så stor och stark som jag är även om han är en riktig tuffing ändå trots sin skröplighet(fatta så klok jag blivit som vet vad skröplighet är?) Jag älskar min brorsa jättemycket och gör allt för honom. Jag TROR att han älskar mig tillbaka lika mycket för han vill ofta vara där jag är...utom då jag får spel i stora hagen och jagar runt med morsan utan att se mig för...då kan det hända att jag knuffar till honom i hastigheten och då skriker han jättehögt och matte också...sen brukar Humle behöva vila i flera dar. 


Men efter några dar så är han pigg igen!


Brorsorna kollar

För ett tag sen tog matte med mig till ett ställe där jag kände mig jätterädd! Jag TROR att matte begrep eftersom att jag drog och slet i snöret och dessutom "kommunicerade" högljutt med henne att flyyyyy detta ställe! Men...Hon brydde sig inte ett dugg, hon bara överlämnade mig till en tant utan den minsta tår i ögat! Fatta hur jobbigt för mig???
Sen somnade jag. Blev hämtad av husse då jag vaknat till. Och vet ni, de satte på mig nån jäkla strut runt hövve! Den gjorde ju att jag inte kom åt att kolla varför det stränade så himla mycket i snoppområdet. Sååå jobbigt! 

Men vet ni, då matte kom hem så tog hon bort lampskärmen och tog på mig husse avlagda kallingar istället och då kände jag mig mindre stressad direkt. Nu är det lugnt i snoppregionen, kallingen är väck sen flera dar och allt är som förut...fast annorlunda. Vet inte riktigt varför men det känns bra i kroppen och mamma är bara en tjekompis, liksom. 

Ha dä från Dumle!