Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som en något ouppfostrad 3-åring med starka åsikter och vad som är viktigt för en hund. Dessa åsikter stöddes inte av hans matte, dvs jag. I flocken fanns då redan katterna Skrållan och Toker, sen kom allt eftersom Syrran, Klinga, Lummi, Cissan, Glittra, Humle, Blixten, Dumle och sist men inte minst, Glimma, den kaxiga lappisvalpen med ett dödsföraktande skall. Allihop har då och då något på hjärtat, även de som gått vidare till Regnbågslandet. I Regnbågslandet finns numera Toker, Skrållan, Vaski, Cissan, Klinga, Lummi, och Humle.

lördag 2 februari 2019

Halvårskontroll

Nu har jag varit i landet De gröna ängarna ett tag och jag har träffat mamma, pappa, syrran, Toker, Skrållan och dessutom fått en massa nya vänner. En som heter Nogger är här och han han känner Klinga för de har tydligen busat då jag varit på dagis.
Nogger och Klinga
Toker

Skrållboll
 Grymt skoj med nya vänner!
Vi busar och har oss hela dagarna och då vi blir trötta så har vi varsitt luddigt moln att vila på. Och vet ni, vi är aldrig hungriga för här finns den godast maten framme hela tiden och hur mycket man än äter så blir man aldrig tjock! Bra, va?

Men ibland så tar jag mig en tur ner till jorden och ser hur det går för min matte och husse, mina syrror och katterna. Vill ju ha lite koll på dem så de klarar sig utan mitt vakande öga. Om Klinga klarat uppgiften jag överlämnade till henne då jag var tvungen att gå vidare. Det verkar så efter mina efterforskningar...och vad jag märkt så har hon och...Glittra, om jag inte minns helt fel, blivit bästisar och tvättar varandras öron precis som Klinga och jag gjorde. Det är bra, tycker jag! Hygien är viktig, poängterade jag för Klinga redan då hon var liten valp.
Här är hela gänget och även JAG är med som övervakare.
Även som ödmjuk lappis så kan jag tycka att jag är JÄDRIGT
snygg!
Nåt som är himla fränt är att jag kan gå hur som helst, genom väggar, fönster och dörrar utan problem, det kunde jag inte då jag bodde där.
Jag gillar mattes lilla minneshörna över oss här uppe i Regnbågslandet. Hon valde det snyggaste fotot på mig, helt klart. Tänk att hon visste vilket jag tyckte jag var snyggast på!
Kolla så fint matte gjort! Hon kan om hon vill.
Victor har jag ännu inte träffat men hoppas
på det. Vi har säkert massor av saker att berätta
för varann. 
Fast inte så konstigt, egentligen, matte och jag hade nåt speciellt, vi. Som att vi liksom tittade på varann och så förstod vi direkt. Ibland sa matte till sina tvåbentingskompisar: -Jag tror ibland att Vaski skall svara mig då jag pratar med honom. Och vet ni, jag provade flera gånger men det funkade så dåligt att jag fick lägga ner och hålla mig till hundspråket. Fast då visade det sig att matte var jättebra på det så då ordnade det sig ju ändå. Bra, va?


Matte å ja

De gånger jag besökt mitt förra hem och matte varit hemma så har jag märkt en sak, det känns som om hon drar sina fingrar igenom min päls så där gött som hon brukade, och samtidigt så rinner det vatten ur hennes ögon. Det vet jag betyder att hon är ledsen över nåt. Undrar om det är för hon saknar mig? Om det är det så kanske det inte är så klokt om jag fortsätter besöka henne? Hmm...får fundera på det...
Jag vill ju inte att hon skall ha vatten i ögat hela tiden för min skull då jag har det så bra, kanske skall jag kolla på dem från mina gröna ängar istället?
Den där vita Lummikopian som kom precis innan jag for iväg verkar ha tagit över min roll som spårexpert. Det är bra! Husse behöver nån som hjälper honom med eftersöken. Lummi och Klinga är ju bra men JAG var bäst!
Nä, nu är det matdags, så nu måste jag dra! Magen skriker som alltid!

Vaski/ från Regnbågslandet