Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som en något ouppfostrad 3-åring med starka åsikter och vad som är viktigt för en hund. Dessa åsikter stöddes inte av hans matte, dvs jag. I flocken fanns då redan katterna Skrållan och Toker, sen kom allt eftersom Syrran, Klinga, Lummi, Cissan, Glittra, Humle, Blixten, Dumle och sist men inte minst, Glimma, den kaxiga lappisvalpen med ett dödsföraktande skall. Allihop har då och då något på hjärtat, även de som gått vidare till Regnbågslandet. I Regnbågslandet finns numera Toker, Skrållan, Vaski, Cissan, Klinga, Lummi, och Humle.

söndag 4 november 2018

Stava rätt med Glittra

 Hej allihopa! Glittra här!
Nu blev ni allt lite förvånade,va? Kan HON vända krumelurerna rätt, tänker ni?
Mitt första inlägg var inte jättelyckat, har jag hört...Vissa i huset mobbade mig för det, det var inte snällt, tycker jag.

Men jag har gått i sommarskola, ja, i Lummis och Klingas tuffa skola...Det har varit tufft, de är ena  jädrans stenhårda skolfröknar, alltså.
Men de har lärt mig hur man gör sig förstådd med såna här krumelurer och det är det bästaste för nu kan ingen reta mig längre.

Vet ni vaaad...

Husse, HAN är min bästis! Han å jag är i skogen jätteofta och jag får göra som jag vill.
Jag nosar och nosar och nosar och nosar och nosar och nosar och nosar och nosar och nosar och nosar och no......ja, ni fattar, va!

Min matte är en strängis hon men ibland har hon sina ljusa stunder.
Som då vi var på ett ställe där jag tydligen skulle visa hur snygg jag var.
Då tyckte hon att jag var världsbra! Jag fick visa upp mig bland en massa andra hundar, helt värdelösa och fula hela högen. Sen fick matte ett papper där det stod en massa braa saker om mig. Min förstamatte som också var med var väldigt imo...immponne....(😡) I M P O N E R A D(så där ja!!) av mig.
Jag var faktiskt lite överraskad själv hur himla snygg och duktig jag var!
Här kommer bilder som JAG har satt in alldeles själv! Visst är jag fantastitsk(😠)..f a n t a s t i s k?


Kolla min snygga svansföring! Mattes rompa däremot var
inget att hurra för...


En göbbe tyckte jag var snygg och jag höll med.
Han var inte ens hälften så snygg
själv...

Där står matte, helt slut är hon, men vem står framför?
Jo, den väldigt snygga Glittra! 
Fast den där göbben som klämde på mig hade nog nåt fel på ögona eftersom han gav en annan vovve bästa betygspapperslappen...pjuitt.

Vet ni, då jag ser ut på ett speciellt sätt, liksom tittar snett med ögonen så blir matte löjlig på rösten och gosar jättemycket med mig.
Haha, gissa om jag gör det ofta?!?! Särskilt om jag gjort nåt bus strax innan...
Fast ibland funkar det inte, som den gången jag råkade hoppa över det löjligt låga staketet för att skrämma skiten ur en löjlig liten vit dammtuss med en matte i ett snöre som vågade sig förbi vår tomt. Efter den utflykten spikade husse upp ett jädrigt högt staket, helt omöjligt att hoppa över.
Men skälla kan jag i alla fall!
Fast då blir de sura, matte och husse och jag kan stå där med lång nos och gullig blick hur länge som helst.


Kolla blicken....
 För att I M P O N E R A(HA) på Klinga och Lummi har jag gjort ett C O L L A G E(Tada!)
Alla vi pälsklingar i husetbus på samma bild! Ja, inte Vaski, han for ju till Regnbågslandet, han.
ÄR jag inte världsbäst, va?
Lummi, Vaski, Klinga, Cissan, Syrran och den snygga Glittra!

Nospussar från Glittra


onsdag 17 oktober 2018

Livet enligt Lummi

Helt plötsligt känns det viktigt att se bakåt, alltså inte bakåt som då jag är ute på promme och håller koll över ryggen utan i tiden, liksom.
Som då jag var liten och min mamma tog hand om mig, och Allraförstamatten Inger såklart. Farsan Lupsu fanns ju nånstans i krokarna men han gjorde nog inte mycket för oss valpar inte, utan gick mest omkring och mallade sig över vilka fina ungar han fixat till. Ja, se karlar! Och tänk, Göbben är fortfarande på den här sidan Regnbågen, inte illa. 
Men mamma hon var en riktig kanonmorsa hon! En riktig tuffing som ingen satt sig på nosen på! Mammi💓
Mammi Tessa å jag

Förstamatten å jag

Här var jag inte stor...
Så en dag hämtade min Förstamatte mig då jag bara var en skitunge och vi hade det jättekul, vi tränade jättemycket olika saker och jag blev världsbäst på...ALLT faktiskt. Och då jag blivit stor tös så fick jag en syster, eller inte på riktigt, alltså, hon var ju inte lik mig alls, men jag tog emot henne som en syrra, uppfostrade henne och allt. Det var tider det!
Och vet ni, ett tag så kom det en liten rävunge till oss, Och det visade sig vara Klinga som liten skitunge. Min Förstamatte skulle passa rävungen då hussen och matten jobbade och Vaskiböbben var på dagis.
Jag var bästa morsan till Snooze och lilla Klinga

Men så gjorde min matte sig illa i sin tass jättemycket och vi vovvar hamnade på olika ställen. Klinga kom ju hem till sig men jag och Snooze hamnade bort i stöll, som matte skulle kalla det. 
Det var jättejobbigt för mig att vara på nya stället och jag protesterade så mycket att de jag bodde hos blev sura på mig och ville inte ha mig där. Det var bra, tyckte jag för en dag kom Förstamatte och Nuhusse och hämtade mig. Sen fick jag bo hos Nuhusse och Numatte under en tid då det var varmt och skönt och vi var på äventyr jättemycket.

Sen var Förstamattes tass frisk så jag och Snooze kunde komma hem igen. 
Bra va?
Trodde jag..
För sen en dag gick vi på promme och så fanns inte Snooze mer. Vet inte riktigt vad som hände men jag blev ensam hund och matte blev värsta ledsna matten, hon var ledsen hela tiden, faktiskt. Jag fattade inte så mycket jag, mer än att jag var ensam. 
Men så en dag kom Allraförstamatten och hämtade mig tillsammans med Numatten och vi for till en ANNAN matte som var jättesnäll och där bodde jag jättelänge.
Tills hon blev sjuk...
Då kom Numatten och hämtade mig och så fick jag bo hos en ANNAN matte i Arvika. Hänger ni med?
Där var jag bara en stund men jag längtade så himla mycket efter att allt skulle bli som förr, eller som först, eller näst intill så jag blev en dumhund. Jag visste inget annat, juh!
Och vet ni, då fick jag bo hos Nuhusse och Numatte, Vaski, Klinga, Toker och Skrållan, de som jag varit hos då och då sen jag var liten dretonge. Nu har Toker, Vaski och Skrållan försvunnit till den Gröna ängarna(det har matte sagt då jag frågat) och det har varit jobbigt för en sån som mig, särskilt då min Förstakompis Vaski försvann. Han och jag fanns ju från början och vi hade jättekul då vi var bara vi. Men så blev han gammal och fick ont, ville busa men kunde inte. Det började då han fyllde 12 år...Vaskiböbb, min bästis som jag saknar💘

Det har hänt både bra och dåliga saker, mest bra, men en sak som inte var så bra var då jag och Klinga skrämde hussemor jättemycket då vi blev osams. Ingen av oss vet varför vi blev sura...
"Hade inte tänkt klämma till dig så hårt", sa vi till varann, det bara hände, liksom. 
Matte och husse pratade länge om nåt som hette faktura efter det...
Evidensia, fredag eftermiddag 17.00. Efter 18.00 är det dubbel taxa, sa matte...

Vadådå? En skråma bara...
nu är vi bästa vänner forever!

Vadådå, en skråma bara...Nu är vi bästa vänner forever!
Och nu har jag bott hos dem jättelänge och vet ni, ni kan nog inte tro det, men igår fyllde jag 12 år!! 
Vilken fest, alltså! Först bästa, långa prommen med matte och Klinga och sen överraskning med värsta godispaketet, ingen tårta som vi brukar men det gjorde inget för det här var ju heeeelt dretkul! 
Sen hände nåt ovanligt, jag blev helt slut och var tvungen att vila, orkade inte ens skälla då det kom bilar.
Här är vi, Vaski, Klinga och jag, järngänget från början.

Åhh, en bild från min ungdom då jag var på besök hos
Numatte och Nuhusse! Jag var en stjärna på freestyle!
Bland annat...
EN grej jag glömt berätta är att husse och Glittra inte har firat min födelsedag. Det känns lite bittert, faktiskt. De har tydligen roligare saker för sig...men jag skall komma ihåg, var så säker.
Då de kommer hem skall jag BARA bry mig om matte, Klinga, Cissan och Syrran. 
Bara dem! Inga andra!
Så. Det. Så.

Lummi/12 år och mycket klok





torsdag 26 juli 2018

Jösses, hon kan ju inte stava!

Alltså, jag och Lummi gav Glittra en liten, liten uppgift för att få gå och vila en stund. Att presentera sig i bloggen, alltså. Ja, så har vi alla fått göra då vi varit nyingar i husetbus. Jag gav henne inloggningen som jag fått från Vaski innan han for till Regnbågslandet.
 Alltså, hon fick detta lilla uppdrag men vad fick vi se då vi vaknat? Hon kunde ju för tusan inte stava!!!!! Det gick ju inte att läsa, juh! JAG kunde stava då jag var 9 veckor, ja! Och Lummi, Cissan och Syrran fixar att sätta ihop ord lätt som en plätt. Men den här dretongen får vi nog lära både det ena och det andra.
Det får väl bli min uppgift eftersom Vaski lärde mig allt som är viktigt i livet från då jag var liten tills nu. Lummi har bara lärt sig det hon själv vill, envis som hon är, men nåt har väl fastnat...

På tal om Vaski....Det är väldigt tomt utan honom, tycker Lummi och jag. I början letade vi jättemycket efter honom, Lummi låg på hans plats ifall han skulle dyka upp och jag låg och suckade och längtade efter att han skulle komma och nopsa mina morrhår. Men efter några dar så begrep jag att det inte skulle hända. Och Lummi också. Fast det känns ändå konstigt...och mattes ögon är väldigt ledsna och det brukade de inte vara förut. Jo, förresten, den gången Skrållan försvann var de också jätteledsna och det rann vatten ur dem då också. Det kommer jag ihåg nu.
Glittra har försökt muntra upp oss på olika sätt, hon är en snälling... fast hon inte kan stava. Då vi är ute försöker hon busa igång mig men jag brukar inte vara så sugen på det, då gosar hon med mig istället. Hon kommer att bli en bra vovve då hon blir stor, nästan lika bra som jag.

Har hört att det är sommarlov för tvåbentingar nu så då får väl Glittra också ha det men sen skall hon börja skolan med MIG som fröken!

Här kommer snygga bilder på oss i husetbus:

Syrran
Jag och Cissan


Jag och Glittra

Lummi
Klinga/Prinsessa

onsdag 18 juli 2018

Glittra presenterar sig....på sitt vis

Ehhh....Heeejj!


Kllinga å Lumi har sakt att ja måsste presäntera mäj i denna här blåggen. Ja ä ju innte så bra på sånnt tykker domm kunnde hjelppa mäj litte mä ordena meen de gedde mäj bare krumelurerna som öppne blåggen å la säj sen å söv. Ja får väll klaret själv?

Så här va,  ja hetter alltså Glittra å ä snart 2 år-ja kom te husetbus äfter ja bott på ett annat stelle" De va snällle som bare dän män ja bråke mä döm å hadde mäj då vi va på pråmenad så då feck ja komme hit+ Dä ä åchså bra fast ja får inte bråke för då rynker döm panna och å säjer NÄJJJ! Dä ä jobbit som bare dän män då ja innte bråker så säjer matten BRAA åsså knäper dä i hennes hann åsså får ja godiss dä ä bra tyker ja# hussen tar mä mäj te skogen å då får ja springe å nose ätter enn massa saker, dä ä kul+
Dä finnss fler hunner än ja här, dä ä Klinnga å Lumii åsså va dä en te som ja inte vet vart han tog vägen, hann heter Vaski å värker ha åkt bortt för ja har inte setten på ettag...
Å glömmde de där röe djurena som hetter katter di bor åsså här. Snälle di åkkså.

jA ÖNSKE VÄRKligen att di vackne å hjälppte mäj me dätta...
ja ska sätte inn billder åsså, sa di.....



Å ja kunne ju!! billd på mäjj

känner ni ijän mäj
här ä vaski klinga å ja lummi ä nön annann stanns

måndag 9 juli 2018

Vaskis avsked

Det var ett tag sen jag skrev här på bloggen trots att det var jag som startade den för många år sen. Men nu är det väl dags eftersom det kommer att bli mitt sista inlägg. Har gett min inloggning till tjejerna så de kan föra traditionen vidare. Jag har fört min mission i hamn, lärt Klinga allt jag kan, hon kom ju som liten dretonge och behövde en stark man vid sin sida och efter ett tag blev vi bästa bästisarna, Lummi har väl inte lyssnat så mycket på mina råd men vi har busat järnet och lärt varann jättemycket bus! Sen kom Glittra, en dretonge som jag inte hann få nån fason på. Men jag har gett Klinga instruktioner.

Ja, ni förstår säkert att jag inte är kvar i husetbus längre.
Jag har haft så jäkla ont i kroppen, mest därbak där benen sitter rakt under. Mina tvåbentingar har gjort massa massage och grejer på mig och det har varit jätteskönt efter att jag fått såna där dretjobbiga ontattacker. Men de har ju kommit tillbaks...
Matte har tränat mig att gå i skogen där det är grenar och skit som jag varit tvungen att kliva över och det har gått hyfsat men det har gjort ont i ryggen ändå fast jag inte sagt nåt till matte och husse. Matte har t o m tvingat mig att gå i vatten! Och jag som verkligen HATAR att bada i sjön! Men hon var ändå snäll och gjorde det bara två gånger. Snälla matte!
I helgen hade jag en sån dära jobbig dag igen. Jag kunde inte lägga mig ner för det gjorde attans ont. Husse hjälpte mig att lägga mig i soffan och vi hade bästa gosestunden.
Gosestund med husse

Men jag sa inget till husse att det gjorde jätteont för jag ville ju inte att han skulle vara orolig.

Men idag fick jag sådär himla ont igen att jag inte kunde lägga mig ner och knappt sitta.
Men vet ni, matte och husse tog med mig i bilen till ett ställe där jag fick sitta i bilen och äta köttbullar och korv hur mycket som helst. Sen hade vi värsta, bästa gosestunden och jag fick sitta hela tiden.
Och vet ni, som om det inte varit nog, jag fick nåt stick i nacken av en snäll tant och det dretonda försvann och jag kunde äntligen få lägga mig ner. Sååå himla skönt! Och vet ni, matte sjöng MIN sång om och om igen; Mattes lille Vaski, han ä så jättego, han är jättejätte go! Han är så jättegoding och jättejättego, mattes jättejättego!
Hon har inte bästa sångrösten...men jag älskar henne ändå. Husse nöjde sig med att gosa med mig.
Fick massa goa köttisar och korv
men ont som tusan i ryggen

Fick nåt jox i nacken(kändes inget alls, bara så ni vet) och äntligen kunde jag lägga mig ner


Kolla värsta avslappnade killen med sin husse
Jag och min matte väntar...matte å ja!


Fick nåt grejs i benet men matte klappade mig och sjöng i mitt öra
Nu är jag på väg över Regnbågsbron.
Ser mamma Laika där borta!
Och Skrållan! Och Toker!