Sen har matte börjat med nåt nytt. Då och då drar hon mig i onda benet, framåt - bakåt - åt sidan. Det gör inte ont men jag är ändå lite rädd, särskilt framåt. Man är ju en känslig kille.
 |
| Hmmm, vilket håll skall vi gå, tro? |
Om oss
- HusetBus
- Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som en något ouppfostrad 3-åring med starka åsikter och vad som är viktigt för en hund. Dessa åsikter stöddes inte av hans matte, dvs jag. I flocken fanns då redan katterna Skrållan och Toker, sen kom allt eftersom Syrran, Klinga, Lummi, Cissan, Glittra, Humle, Blixten, Dumle och sist men inte minst, Glimma, den kaxiga lappisvalpen med ett dödsföraktande skall. Allihop har då och då något på hjärtat, även de som gått vidare till Regnbågslandet. I Regnbågslandet finns numera Toker, Skrållan, Vaski, Cissan, Klinga, Lummi, och Humle.
lördag 17 november 2012
Första långprommisen!!!!!
Tjoho! Jag och matte har nyss kommit hem från en långprommis! Kanske inte en sån riktig långprommis som vi gjorde för länge sen innan jag fick det dumma onda i benet, men ändå ganska lång. Det var så kul och jag kunde gå fot nästan hela tiden. Vi gick i skogen och där fick jag nosa jättemycket!! Åhhh....det var så kul! Nu finns bara en sak kvar att längta efter, som jag inte fått göra på hur länge som helst, det är att springa lös och göra Vaskiraiden!!! Men det tror jag att jag får längta länge efter. Jag får inte ens hoppa och skutta, jag vet, för jag har testat då vi varit på de ynkliga bajspromenaderna.
Sen har matte börjat med nåt nytt. Då och då drar hon mig i onda benet, framåt - bakåt - åt sidan. Det gör inte ont men jag är ändå lite rädd, särskilt framåt. Man är ju en känslig kille.
Vaski/Skogens konung
Sen har matte börjat med nåt nytt. Då och då drar hon mig i onda benet, framåt - bakåt - åt sidan. Det gör inte ont men jag är ändå lite rädd, särskilt framåt. Man är ju en känslig kille.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)