Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

fredag 13 mars 2009

Voff, voff, voff!

Tisdag 6 Januari 2009 15:47
Idag har strängmatten varit här utan vovvar. Hon busade med mig, bara mig! Kul, kul, kul! Jag blev så till mig i trasorna att jag började skälla. Det gör jag då det är dretkul!
Se´n gjorde Strängmatten frisyr på matte. Det kallas så. Matte ser numera ut som en ganska cool matte efter att ha varit frisyrlös ett bra tag. Visserligen har hon för det mesta mössa men JAG vet att hon är snygg under den. Det är bra.
Vet ni, då vi åkt hem med Strängmatten så fick jag springa på stora planen! Nu när jag är smärta killen så orkar jag springa hur mycket som helst. Då matte smiter iväg så jagar jag ifatt henne, det är bara det att då har husse smitit iväg! Förr i tiden så hade jag inte orkat ladda om mer än några gånger och se´n behövt vila, men nu...oj, oj, oj. Matte är i och för sig inte så svår att hinna med eftersom hon alltid börjar skratta då jag jagar henne. Matte kan inte springa och skratta samtidigt, förstår ni. Lätt som en plätt. Husse däremot skrattar inte när han springer så där får jag lägga ner mig lite mer. Men kommer ikapp honom gör jag tillslut. Jag misslyckas aldrig.
Skrållan retar mig, det tycker jag inte om. Hon hoppar omkring mig och jamar och då jag börjar jaga henne så sticker hon som en oljad blixt bakom soffan eller högt upp där jag inte når henne. Då tar jag till mitt vapen, GNÄLL! Inte speciellt effektivt har jag märkt men vad finns annars...
Vaski/Han som gnäller på katter

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar