Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

fredag 13 mars 2009

Lilla jag och vovvarna

Måndag 9 Mars 2009 17:18
Vilken jobbig dag! Matte satt mig ENSAM i rullande huset och brummade iväg. Ingen Vaski alltså. Det var så otäckt att jag både bajsade och spydde. Se´n lämnade hon bort mig till tanten som var med matte och hälsade på mig hos min förstamatte. Hos henne bodde några vovvar. En snäll och klumpig och en galen och snabb. Klumpig gör inget för det har Vaski lärt mig vad det är, men galen och snabb var lite farligt. Tanten lärde mig en massa saker och gav mig godis och det var bra. Ungefär som matte brukar göra.
Jag gillar verkligen inte rullande huset! På vägen hem försökte jag kravla fram dit matte var men då blev hon sträng på rösten och sa "Nej". Jag trodde att prinsessor som jag alltid fick som dom ville! Tanten sa att jag var hund och inte prinsessa. Attans, så felinformerad jag blivit.
Vaski var iallafall glad då vi kom hem. Jag bet honom kärvänligt i läppen och han verkade gilla det(han skrek inte iallafall). Sén var jag med matte till skogen och jag var lös! Matte gick jättefort åt alla håll så jag var tvungen att hänga på om hon inte skulle försvinna. Jag fick jättemycket godis och matte sa att jag var duktig så jag är nog prinsessa ändå!
Klinga/The princess

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar